Gilmore Girls | säsong ett

När resterande befolkningen valde att kasta sig över Netflix för att se när den hyllade serien Gilmore Girls kommer tillbaka för fyra avsnitt tog jag det lugnt och sansat. Ingen brådska. Men efter att ha fått hur mycket information och läst om människor som peppat till hundra blev jag ändå nyfiken. Kanske jag borde se den? Kort och sagt, jag satte på första avsnittet och öppnade dörren in till Stars Hallow.
 
Det är sällan jag kollar på renodlade dramaserier som fokuserar på familjen. När jag väl tittar på dem upptäcker jag alltid hur mysiga de är. Gilmore Girls är inget undantag. En skulle kunna sammanfatta den lite med – liten småstad, nära familjeband och lagom dramatiska stunder. 
 
Om en bortser från ett väldigt dåligt intro så är det här en helt ok serie. Stannar lite vid introt innan alla fans dödar mig. Men ärligt talat, intron som detta är bara så himla tråkigt. Bara en massa klipp från de första avsnitten med lite musik, och det är samma och samma igen.
 
Som jag sa är det en helt ok serie, än så länge. Har hört att den blir bättre längre fram. Vet inte om det beror storymässigt eller kvalité eller kanske till och med båda två. Det hade nog varit trevligt. För nu är det nog en stark trea. Visst, den är supermysig att titta på och en kan få det där härliga suget att vilja se mer och mer och mer. Men för att få högre betyg och verkligen få mig att fastna krävs det mer. Vad, det vet jag inte. 
 
Favoritavsnitt: Det var inget avsnitt som stod ut allt för mycket i den här säsongen, men inte heller på något negativt sätt heller. En ganska jämn säsong rakt igenom. Dock om jag ska välja ett avsnitt blir det 1.06 Rory’s Birthday Parties. Gillade det avsnittet för en får se den bästa sidan av samhället när alla dyker upp för gå på kalas för Rory. Jag uppskattar scenerna med Emily, speciellt när hon sträcker ut sin hand mot Rory och Lorelai – vilket hon gör i det här avsnittet på ett fint sätt. Hon försöker, men det går ju inte alltid som det var tänkt. Plus att den har en scen där jag faktiskt uppskattar Dean.
 
Favoritkaraktär: Jag hade väldigt svårt att inte bara finna en favoritkaraktär, utan att hitta någon karaktär jag ens gillar. Det tog en stund. Eller ja, Luke och Michel gillade jag direkt. Gillade inte alls Sookie i början. Mest på grund av hur överdrivet klumpig hon var. Hon är fortfarande klumpig, men så extremt hon var i piloten… tack gode gud att de inte fortsatte på det. Utan snarare gjorde henne lagom-klumpig. Lagom är bäst.
 
Favoritpar: Dean och Rory är helt ok som par. Inte jättebra, men inte jättedåligt. Men däremot gillar jag tanken på Luke och Lorelai. Men samtidigt, vill en förstöra deras vänskap? Hm… men det lär dejta någon gång i framtiden.
 

→ Älskar hur mycket Rory läser och att hon alltid har en bok med sig. Måste kolla upp alla böcker hon läser i första säsongen. Alternativt göra en egen lista på det.

→ Fascinationen över hur kaffe är nästan en egen karaktär gör mig varm i hjärtat. Nu har jag ännu en kaffeälskande karaktär jag kan titta på. Den andra? Dale Cooper från Twin Peaks.

→ Deans frisyr är verkligen inte det bästa, men däremot är det helt klockrent att den ändå inte förändrats så mycket (förutom längden) till när Jared blir Sam istället i Supernatural. Föredrar honom som Sam. 

Gilmore Girls
3 kommentarer
Sofie

Men introt är ju supermysigt! Fast jag är partisk då det är Carole King och hennes dotter som sjunger. Carole har gjort en av mina favoritskivor genom tiderna.

Felicia

Kul att du sett första säsongen :) både kvalitén och handlingen blir bättre längre fram :).

Lovisa

Jag tycker såhär om Gilmore Girls: den blir aldrig AMAZING men ju längre man ser ju mer fattar man grejen. Det är helheten för mig, hela paketet med Stars Hollow och mamma/dotter relationen. En mysserie även om den kvalitetsmässigt inte riktigt kan tävla med andra superserier. Och sen är vissa säsonger bättre än andra, typ 1-5. I säsong två kommer ju Milo och det vill man ju inte missa ;D

Svar: Blev lite lugnare nu, haha! Känns som jag verkligen måste älska allt med den då alla verkar tycka den är helt amazing, men nu känns det bättre.
Karin



Karin. 1993. Karlstad.

Arbetar som projektledare & utbildad kommunikatör. Tittar på film & tv-serier. Läser böcker. Fotograferar. Älskar hallon, katter & doften av regn.

Här skrivs det om en salig blandning av det jag tittar på, det jag läser & det jag gör på dagarna.

Välkommen hit!

Kontakt: karinsuniverse@gmail.com

Instagram


Medlem i Better Bloggers